Pioner, pioner, pionfeber

Hjärtat klappar alltid lite snabbare när det kommer till Pioner. De också. Det finns blommor jag kan gå förbi, men inte pioner. Lyckligtvis fanns det stora ruggar med ljuvliga pioner här i trädgården visade det sig när våren kom för första gången sedan vi flyttat in. Men det går alltid att få ner minst en pion till, det vet ju alla. Till slut fick mina nyköp komma i jorden, hoppas de tar sig till nästa år. Ett nyförvärv var Alley cat som blommade i krukan med en härligt ruffsig blomma. Här är några andra godingar..

På lappen står japansk trädpion. Den är ganska liten än, men överlevde förra vintern och belönade oss med en blomma. Kompisen som blommar vitt blommade inte i år.

Min stora dyra Rockii som såg ut att vara död efter vintern. En gren tog sig, men blomman på bilden är från förra året. Tyvärr vissnade bladen på sensommaren och grenarna verkar misstänkt torra. Jag lever på hoppet. Kanske det kommer ett nytt skott nästa år? De stora grenarna är nog hoppet ute för, men i allafall..

Alley catten innan den fick komma i jorden i min nya pionrabatt. Jag bytte ut en rundel med Praktlysing (någon som vill ha?) mot en rundel med Pioner. Hoppas de blommar där nästa vår, om inte annat så jag kan sätta namnlapparna till rätt Pion. Ja, JA, ja!! Jag har slarvat med namnlapparna igen. Jag vet i allafall fortfarande vilka sorter jag borde ha någonstans i rabatterna. Blåst och fåglar hjälper mig att röra bort namnlapparna, så min egen röra också..

 Stor kärlek till liten blomma : ) Äntligen blev det Bakluckloppis i Surte. Förutom att det är så kul att träffa Odlaiter så kommer man lätt hem med nya fynd. Själv var jag helt klart glad över att efter lång tids letande hitta en P. Sidoides till salu. Den har nu blommat hela sommaren, jag har inte tagit död på den än!! De två sticklingar jag hade i vintras dog i flyttkaoset tyvärr. Nu har jag två fina exemplar att nuta av på fönsterbrädan.

På kolonilotten blommar numera varje år den blå bergsvallmon. Jag har två sorter, men vilken som är vilken.. Ja, det vet inte jag. Inte heller vilken vacker spindel som besökte blomman denna dag.

Så här vackert blommar ängshavreroten under några få timmar innan de slår ihop och ser oansenliga ut.