Våren i antågande

Taget för en vecka sedan, först riktiga vårtecknet på växtfronten i vår trädgård! Vi satte diverse lökar och knölar i höstas eftersom det var lite magert med vårfägring här. Bland andra älskar jag de här supertidiga irisarna som planterades åt söder med värmande stenar runt sig. Vi väntar fortfarande på de ljusare irisarna som står sämre till, läget gör tydligen en skillnad på än så länge ser det ut som, två veckor.

 Satte lite alliumbollar i skyddat läge, hoppas jag inte lurar upp dem för tidigt! Om de motar bort sork är det en bonus för de bor här bland pionrötterna!!! Jag är där och stör dem och pillarigen hålorna, de kan gott bo på åkern istället.

Såklart, ett litet marsvin också. Isa knaprar persiljepellets. Nu går det att hitta små späda blad åt dem ute, de blir som tokiga av lycka över det naturen bjuder på. Ingen gurka i världen kan slå ett enda grässtrå.. Konstigt det där.

Mini sniff

Så här ungefär skulle bilder från Mini's golvspurtar se ut... Han är ung och snabb! Alla skutt är med ljud också, oioioioioioi..oioioioioi...oi...

Annars har vädret varit underbart, tre i falmiljen - nej fyra längtar efter vårens gräs. Jag är orolig över dvärbandmasken, läste att mellanvärddjuren, gnagare, dör ganska omgående efter de infekterats. Hur länge till vågar jag plocka gräs åt de små liven?? Vi har fullt med sork och räv på tomten. Kan ju inte koka gräset.

Mera marsvin...

Fredagsmys med husse och persiljepellets. Tänk att ett så stort marsvin kan få plats i en så liten burk.

Jag hittade denna aktivitetsleksak hos djur och fodermagasinet. Var tvungen att köpa och testa, jag har ju i allafall ett marsvin som lär sig saker bara det förekommer belöning (mat). Nivå ett skulle en platta skjyvas på, det var ganska lätt. Belöningen var gurka..

Svårast var att få upp gurkan ur gropen...

Nivå två var lättast! Gick på första knuffen. Nivå tre ska man trycka ner de blåa plopparna i spelet, den har vi inte testat än.

Vårt snabbtänkta marsvin.

Inte ett inlägg utan pälsboll, Mini busar i lekhörnan. Favoritsovplatsen är den väl gnagda och inpinkade kartongen som hängt med många år - för inget annat är lika populärt så jag har inte hjärta att slänga.

Provade lekplattan på Isa och Mini också. Som väntat var Isa helt ointresserad. Mini sniffade nästan nosen av sig - det luktade ju tjej efter som han var sist att prova. Han ska få börja nästa gång, maten blev ju liksom helt ointressant med tjejdoft i förgrunden :P

Mininöffe inviger nya badrummet

Nu har äntligen (eller, i ärlighetens namn, innan jul) vårat badrum blivit färdigrenoverat. Efter att ha sambott med tre vilda marsvin i sovrummet ganska många veckor sover husse och matte som spädgrisar igen. Marsvinen bodde i vårt rum som går att stänga för att inte bli isstoder när byggkillarna sprang in och ut. I vårt nya badrum fick vi (betala för) ett badkar. Lättare att bada marsvin i än balja, se så fint Mininöffe, Henke, sitter första gången i badet. Veckans badpojk! : *

Vår nya lille krabat är här 6 månader gammal och lika modig och trygg än. INga problem med bad, eller som här hårfönen.. Fönar marsvinen för att de snabbt ska torka och inte bli kalla, viktigt så här i vintertider speciellt.

Precis SÅ HÄR utpumpad kan man bli som liten marsvinskille även om man är av den modiga sorten. Mjuk och skön i pälsen som började bli lite kletig och fet.

Här slappar man hos husse, invägd på 1011 gram som 6 månaders kelgris.

Snart är det vår, har dreglat över trädgårdsbilder i helgen. Första vårsådderna kikar upp, tomater, chili och eggplant (kommer inte ihåg vad de heter på svenska). Marsvinen väntar ivrigt på persiljefröerna, havregräset växer så det knakar. I uthuset har kirskålen fått fart bland alla prydnadsväxterna. I vinter verkar, peppar peppar, de flesta övervintrarna ha klarat sig. Jag fick rådfråga Monaxe häromdagen om mina änglatrumpeter, de har överlevt min tortyr flera år, nu blommade en av dem till och med förra året! Ska toppa några för att få nya plantor till växtmarknaden.

Vår nya familjemedlem Henrik

Så här liten och oskyldig såg Henrik, Henke, Mininöffe ut när han flyttade in hos oss. Han kommer från Dalarna och är född 15 Juli 2010. På bilden vägde han 364 gram. I dag väger han över 800 och har fått en rejäl päls. Han är av rasen Lunkarya.

Mini har från första stegen i nya buren varit ett mycket tryggt marsvin. Han började äta med en gång och promenera omkring trots att han hade ett hus han kunde gömma sig i. Här hälsar han på husse för första gången, bara lite nyfiken på vem husse är, så otroligt charmig och söt pojk!!

Lillkillen är en mycket pratsam pojk. Han har skrikit efter mat från första morgonen i sitt nya hem, han startar kören på morgonen och drar med sig tjejerna i oinkandet. Han gillar att gosa och pratar mycket och gärna med oss. När han hör oss komma hem på om vi varit ute skriker han så det hörs ut. Dansar runt i buren i förväntan, helst vill han ha gräs.

Här hälsar Mini för första gången på Isa. Isa var snäll, i allafall lika snälls om hon är mot Indra. Hon hugger om man petar under magen, så hon fick lite Minilö (päls) i munnen, haha... För han ville gärna in under Isa och gosa (dia??) lite.

 En så stilig kille!? Här har det gått några veckor så han har växt till sig. Han var fem veckor när han flyttade in.

Tyvärr så verkar Indra avsky Henke som pesten, det verkar som om han får nöja sig med matte, husse och busa med Isa som är mer tolerant. Annars hade han kastrerats och flyttat in till tjejerna. Vi kastrerar honom säkert ändå så han kan busa med Isa på golvet utan att riskera bebisar. Men han måste bli äldre först. Nu får de bara övervakat umgänge...
Såhär en lördagskväll har Mini kvällstid, husse är med och är sällskap för det är inte helt tryggt på golvet än tycker Mini. Det är dock väldigt spännande med alla dofter från tjejerna!! Eftersom golvet är vinterkallt har vi lagt ut filtar, dynor och rör att krypa i. Där samlas goda dofter för en liten pojk i sina bästa veckor.

Välkommen till vår familj Henrik, du förgyller redan vår tillvaro med din charmiga personlighet.

Wrigg byter bostad

Wrigg i sin nya, ljusa fina box! Han ser ut att trivas utmärkt. Bredvid sig på pussavstånd har han Trine, fjordingen.

 Här hälsar hela flocken, Trine Wrigg och Pontus. Trine bestämmer.Wrigg biter Pontus.

 Även en dam får passa på att gnida in lite gott i pälsen.

 Härliga tider för wrigg, en egen vattenkälla i hagen! Bara att busa och gegga med vattnet förstås.

Wrigg fick en lugnstund att rulla sig. Riktigt skönt utan lera!

Pioner, pioner, pionfeber

Hjärtat klappar alltid lite snabbare när det kommer till Pioner. De också. Det finns blommor jag kan gå förbi, men inte pioner. Lyckligtvis fanns det stora ruggar med ljuvliga pioner här i trädgården visade det sig när våren kom för första gången sedan vi flyttat in. Men det går alltid att få ner minst en pion till, det vet ju alla. Till slut fick mina nyköp komma i jorden, hoppas de tar sig till nästa år. Ett nyförvärv var Alley cat som blommade i krukan med en härligt ruffsig blomma. Här är några andra godingar..

På lappen står japansk trädpion. Den är ganska liten än, men överlevde förra vintern och belönade oss med en blomma. Kompisen som blommar vitt blommade inte i år.

Min stora dyra Rockii som såg ut att vara död efter vintern. En gren tog sig, men blomman på bilden är från förra året. Tyvärr vissnade bladen på sensommaren och grenarna verkar misstänkt torra. Jag lever på hoppet. Kanske det kommer ett nytt skott nästa år? De stora grenarna är nog hoppet ute för, men i allafall..

Alley catten innan den fick komma i jorden i min nya pionrabatt. Jag bytte ut en rundel med Praktlysing (någon som vill ha?) mot en rundel med Pioner. Hoppas de blommar där nästa vår, om inte annat så jag kan sätta namnlapparna till rätt Pion. Ja, JA, ja!! Jag har slarvat med namnlapparna igen. Jag vet i allafall fortfarande vilka sorter jag borde ha någonstans i rabatterna. Blåst och fåglar hjälper mig att röra bort namnlapparna, så min egen röra också..

 Stor kärlek till liten blomma : ) Äntligen blev det Bakluckloppis i Surte. Förutom att det är så kul att träffa Odlaiter så kommer man lätt hem med nya fynd. Själv var jag helt klart glad över att efter lång tids letande hitta en P. Sidoides till salu. Den har nu blommat hela sommaren, jag har inte tagit död på den än!! De två sticklingar jag hade i vintras dog i flyttkaoset tyvärr. Nu har jag två fina exemplar att nuta av på fönsterbrädan.

På kolonilotten blommar numera varje år den blå bergsvallmon. Jag har två sorter, men vilken som är vilken.. Ja, det vet inte jag. Inte heller vilken vacker spindel som besökte blomman denna dag.

Så här vackert blommar ängshavreroten under några få timmar innan de slår ihop och ser oansenliga ut.