Sommarlängtan.. Gamla bilder

Läskar mig själv med att kolla vår/sommar/höstbilder. Här är en Magellanica Variegata. Jag blir så lätt besatt av att köpa växter. Fuchsior är en sort jag har svårt att motstå. 2009 planterade jag efter många års "ska göra" några härdiga sorter i trädgården. Förutom att jag flyttat ifrån trädgården i vinter så har vintern varit osedvanligt kall! Ska bli spännande att se om de klarat sig. Det är som tur är vänner som äger trädgården, jag hyrde bara av dem, så jag kan få se om de överlevt.

På kolonilotten odlar mamma och jag sådant som går att äta. Något som går att odla trots sniglar är potatis, så det odlar vi. Tyvärr har vi bladmögel på lotten, så det blir mycket svinn regninga höstar. I hinkarna överst fr.v; sparrispotatis, mandel, rocket?, blå kongo, marine? Detta är år 2008's skörd, 2009 ruttnade det mesta bort.

Jag är också lätt besatt av dahlior. Ingen hit direkt i kombination med sniglar. De stubbar även de kraftigaste plantor jäms med marken. Vintern 2008 frös majoriteten under vinterförvaringen i jordkällaren, då jag slarvig nog flyttade ifrån dem och tappade kontrollen över deras väl och ve. Stor sorg våren 2009! I år hoppas jag de jag har kvar lever våren 2010. Jag har dem numera i krukor, det är inget kul alls, de blir små, måste vattnas JÄMT vilket jag inte gör, så blommar de jättesent.. Pust. Kanske ska göra en pallkrage någonstans där sniglarna har svårare att komma åt, var det nu skulle vara. I en öken.

Afrikas blå lilja. Beundrade dem i många år innan jag vågade köpa några stackars rötter som planterades i kruka. Det tog några år, men nu blommar de snällt varje år! Inte alla, de vita blommade inte i år, men jag är så glad ändå : )

En sirlig Magellanica som jag inte minns namnet på. Jag gillar både sirliga och fluffiga maffiga fuchsior.

Mormors Mårbacka. Om det är en mårbacka har jag ingen aning om, men den är en familjeklenod.

Pelargoner är en annan passion. Å, vad jag kommer sakna denna glasveranda som jag flyttat ifrån. Tyvärr regnade det hela sommaren och var kallt, men maj 2009 var den mysig. Den höga klängiga pelargonen är mormors Mårbacka, en starkväxande mycket tålig och älskad vän.

Vår delvis vilda rabatt på framsidan av kolonilotten. LÄNGTAR!! Bilderna nedan är från kolonilotten.

Nu ska vi se om jag säger rätt.. Violrutan är det här väl?? Den är anledningen till att vi målade boden på lotten i färgen vi valde. För att matcha vår senare inköpta blomma :D Som vi tillslut hittade på Nisses växter i Uddevalla.

Vit och lila drakmynta. Den vita fanns när vi tog över lotten, den lila har vi kompletterat med. Jag hoppas den lilla växer sig stor och fin snart! De växer så kraftigt att sniglarna inte hinner mumsa ihjäl dem.

Anton ett år del två

Jag missade en bild i går, här är den lilla lurviga tofflan/peruken/nöffisen/prinsen.. Framifrån. Det känns ofattbart att han har fått plats i en hand en så stor och ståtlig karl :D

Anton alias LillNöffe fyllde ett år 16 januari

Våran lillkille fyllde ett år, Husse hade köpt en kruka persilja i present. Det bästa mor har sätter hon ju på bordet, så där fick han kalasa i fred för tjejerna. Husse påstår att Anton kallar dem suggor, bara för att de en gång råkade hugga honom (inte husse utan Anton) i pungen. Meningen var ju att alla tre skulle bo ihop, Anton, Indra och Isa. Därför är Anton kastrerad (efter punghugget). Tyvärr så visade det sig att tjejerna avskyr Anton, mest Indra. Anton är kaxig och bråkar han med, Indra har fått ett rejält hugg. Men sådant ska vi inte prata om här, när vi firar vår älskade LillNöffe :D

Inte kan en sådanhär sötnos hugga annat än persilja??

Han är klippt längs sidorna nu, det är inte så vackert men nödvändigt. När det blir varmare ska jag klippa mer, han gillar inte att fastna med tassarna i pälsen lilla kraken. Inte gillar han heller att bli borstad, då blir han ett sprattlande vilddjur, annars är han extremt timid att ha att göra med. Vi är rätt trötta på all tappad päls, så i vår blir det förste man till.. Nja, inte rakning men lite fåraklippning kanske.

Som huvudrätt blev det grönsaks och fruktbuff'é i buren. Svårt att se vad som är mest populärt, men jag tror det är persiljan tätt följd av isbergssallad. Morot är minst populärt. Ja, av Anton då.

I grannburen tyckte Indra(alias Korven) det var oerhört orättvist att den där lille ilskna saken fick så mycket läckerheter!!! Notera att håret på magen har växt ut igen efter ultraljudet. Rakningen inför ultraljudet alltså.

Isa(alias Ruffset) är den försiktiga i marsvinsfamiljen. Hon är jättesugen på salladsbuffe, men matte har ju stoppat in en kamera i buren, hu!!!!

Aaaah, äntligen, tjejerna fick gå på kalas de också. Typiskt Indra så hänger hon över matskålen och tuggar i sig tio gånger snabbare än Isa, som plockar det hon vill ha och tar med sig en bit bort för att försiktigt knapra.. Tänk att även så små djur är sådana personligheter, det är så kul att studera dem : ) Isa äter clementin och spiller inte EN droppe, Indra suger i sig sin och slaskar ner halva sig, Anton är lite mittimellan :D

Snöbilder, bäst att passa på!

Det här är ett äppleträd. Jag känner att det är lite hårt beskuret? Hur tar man hand om detta i fortsättningen? Jag skulle ta lite då och då av vattskotten för att inte trigga fler, kan det stämma?? Kommer det någonsin ge frukt igen? Till och med haren har bara skuttat förbi.

Hoppas det syns på bilden, men denna vackra fågelholk har Hålet i en kvist, ådringen är jättevacker på framsidan. Jag tror att förra ägaren har snickrat ihop den, men den sitter inte på vår tomt.

I början av "vår" väg finns ett vackert parkområde med damm och allt. Gärdesgården är en vacker inramning, i snön är det inte fulare direkt. Jag är lyckligt lottad att bo i denna omgivning. Ni skulle se alla trädgårdar här, jag får sådan lust att smygfota :D

Det här är en äkta mammaryllis, julklapp från min mor som blommar nu. Mums så läcker!! Minns inte namnet..

En kort stund i stallet

Det här är min stora vän Wrigg. Han är född -96 och är en okänd kallblodskrosning köpt på Sjöbo marknad av förra ägarinnan. Han är helklippt därför har han täcke, annars skulle en så stilig pålle inte behöva kläder. Jag har honom inte hemma hos mig utan inhyrd i ett stall där det finns runt 40 andra hästar och nytt för i vinter är att det finns ett ridhus att rida i. I dag var jag där för första gången på länge, jag har legat sjuk på soffan. Med ett så glatt bemötande som jag fick blev det en lite tår i ögat när mulen kördes in i nacken. Några vackra kort tyckte jag att det blev på vägen också. Puss på världens sötaste Wrigg från matte :D

Andra helgen i januari och vinter

Tyvärr hade jag ingen laddad kamera i lördags när det blev en så vacker solnedgång. Kom lite sent på att använda mobilkameran, ett litet foto med solnedgång på Halleberg blev det. Hoppas det kan komma någon mer vacker kväll innan snön smälter bort!

Hemväg! På fälten som syns står det ofta en flock hjortar och betar, ibland håller de till på vägen så det är bäst att köra försiktigt. Just nu är väglaget rätt risigt härute, så jag kör inte fort oavsett. Det är riktigt spännande att möta större fordon! Det är också spännande att möta mindre fordon som inte märker (??) att de kör mitt i vägen i full fart.. Lite svårt att kasta sig ut på kanten där det inte är plogat utan att få kast på bilen.

Runt träden har harar och råddjur klivit omkring och letat mat. Jag hoppas de hittar något att knapra på, men att de gärna får hålla sig härifrån i sommar!!! Det räcker med mördarsniglarna.

Trots att golven är kalla är jag tvungen att rasta Lill-Nöffe emellanåt, han blir rastlös i buren. Han har ju lite päls som värmer, men trots det blir tassarna kalla efter en stund. Han är en nyfiken herre, så han knatar runt som en liten vilsekommen peruk och nosar på omgivningen :D tjejerna sitter bara stilla och blir kalla... Granen är favoritstället nummer ett, det gäller bara att ha ljusslingan så högt att den inte nås av små gnagartänder. Efter golvrastningen i lördags klippte jag av en hel del av pälsen, så detta är en av de sista bilderna på en vildvuxen frisyr! Det är lättare för honom att slippa trassla in sig i allt hår nu.

Vackraste julgransdekorationen av alla : ) Det är den som vill gnaga de andra i rumpan och skäggen, fyyyy på sig Anton.

Från söndagen

Lill-Nöffe sitter på husses axel och vädrar... Fotot från i somras då pälsen inte växt ut än!

Lite efter maten siesta i tjejernas bur. Indra sover som vanligast på huset och Isa slappar i hängmattan, hennes favoritplats.

Bedårande julklappar! Jag är förtjust i kor, något som mina vänner har begripit. Nu har jag hunnit prova både stekpannan och kakformen, med smakligt resultat samtidigt som det var en ögonfröjd för en ko-diggare...

Dr. Westerlund, Pelargoium Gibbosum och Pelargonium inodorum sträcker sig förtvivlat efter ljuset! En skir grön gardin mot vintersnön utanför. Dessa mår faktiskt ganska bra jämfört med krakarna i uthuset... Där härjar pelargon och fuchsiadöden är jag rädd för...

Men ååå så fin min kossekaka blev : ) Om jag får säga det själv.

Dagen har gått i kossans tecken. Lunch, ko-pannkaka. Efterrätt, kosse-kladdkaka. Men hur man ändrar följden på bilderna har jag inte lärt mig så här hamnar de huller om buller! Husse påpekar att Lill-Nöffe inte kommer med på bild i dag och blir ledsen.. Får leta fram en gammal bild då.

-15 grader visar termometern

Så här såg det ut i november innan snön kom. Denna kaprifol har lustiga blommor som doftar svagt, jag kommer få att göra med artbestämningar i vår!! Kanske ska utlysa en tävling för att få hjälp av mina vänner experterna ; )

Koltrasten på besök vid matningsplatsen. Tyvärr har jag inga äpplen i år, men den verkar vara glad med det som bjuds. Talg, talgbollar, havre, hampfrön, solrosfrön, jordnötter och en gnagstång som inga av innedjuren uppskattade : )

Charisma, beställd på Odla. Helt ljuvliga blommor, tyvärr har jag aldrig lyckats få någon amaryllis att blomma om. Skam den som ger sig, ett år var det faktiskt sniglarna som åt upp lökarna i rabatten.

Vintern är vacker men jag är nyfiken på vad som gömmer sig i denna för mig nya trädgård!!

Jag är inte så bra på detta.. Hm, men i allafall så är här min Wrigg, kallblodskorsning född - 96 och lilla Isa nychamponerad abessinierhona (marsvin).

Lillnöffe, Anton som var 6 veckor när fotot togs. Nu fyller han snart ett år. Nosen tillhör Indra som just ätit lite morot. Indra äter med hela framsidan.

Lurad

Jag är lurad. Av Linda. Bara så ni vet. För jag har inget att säga, klart jag kan prata om mina marsvin en stund. Men ingen vill läsa om andras marsvin. Eller barn. Men när det börjar växa i groddlådan kanske? Vi får se. Nu är jag här. När har vi växtbytarträff : )