Vår nya familjemedlem Henrik

Så här liten och oskyldig såg Henrik, Henke, Mininöffe ut när han flyttade in hos oss. Han kommer från Dalarna och är född 15 Juli 2010. På bilden vägde han 364 gram. I dag väger han över 800 och har fått en rejäl päls. Han är av rasen Lunkarya.

Mini har från första stegen i nya buren varit ett mycket tryggt marsvin. Han började äta med en gång och promenera omkring trots att han hade ett hus han kunde gömma sig i. Här hälsar han på husse för första gången, bara lite nyfiken på vem husse är, så otroligt charmig och söt pojk!!

Lillkillen är en mycket pratsam pojk. Han har skrikit efter mat från första morgonen i sitt nya hem, han startar kören på morgonen och drar med sig tjejerna i oinkandet. Han gillar att gosa och pratar mycket och gärna med oss. När han hör oss komma hem på om vi varit ute skriker han så det hörs ut. Dansar runt i buren i förväntan, helst vill han ha gräs.

Här hälsar Mini för första gången på Isa. Isa var snäll, i allafall lika snälls om hon är mot Indra. Hon hugger om man petar under magen, så hon fick lite Minilö (päls) i munnen, haha... För han ville gärna in under Isa och gosa (dia??) lite.

 En så stilig kille!? Här har det gått några veckor så han har växt till sig. Han var fem veckor när han flyttade in.

Tyvärr så verkar Indra avsky Henke som pesten, det verkar som om han får nöja sig med matte, husse och busa med Isa som är mer tolerant. Annars hade han kastrerats och flyttat in till tjejerna. Vi kastrerar honom säkert ändå så han kan busa med Isa på golvet utan att riskera bebisar. Men han måste bli äldre först. Nu får de bara övervakat umgänge...
Såhär en lördagskväll har Mini kvällstid, husse är med och är sällskap för det är inte helt tryggt på golvet än tycker Mini. Det är dock väldigt spännande med alla dofter från tjejerna!! Eftersom golvet är vinterkallt har vi lagt ut filtar, dynor och rör att krypa i. Där samlas goda dofter för en liten pojk i sina bästa veckor.

Välkommen till vår familj Henrik, du förgyller redan vår tillvaro med din charmiga personlighet.

Wrigg byter bostad

Wrigg i sin nya, ljusa fina box! Han ser ut att trivas utmärkt. Bredvid sig på pussavstånd har han Trine, fjordingen.

 Här hälsar hela flocken, Trine Wrigg och Pontus. Trine bestämmer.Wrigg biter Pontus.

 Även en dam får passa på att gnida in lite gott i pälsen.

 Härliga tider för wrigg, en egen vattenkälla i hagen! Bara att busa och gegga med vattnet förstås.

Wrigg fick en lugnstund att rulla sig. Riktigt skönt utan lera!

Pioner, pioner, pionfeber

Hjärtat klappar alltid lite snabbare när det kommer till Pioner. De också. Det finns blommor jag kan gå förbi, men inte pioner. Lyckligtvis fanns det stora ruggar med ljuvliga pioner här i trädgården visade det sig när våren kom för första gången sedan vi flyttat in. Men det går alltid att få ner minst en pion till, det vet ju alla. Till slut fick mina nyköp komma i jorden, hoppas de tar sig till nästa år. Ett nyförvärv var Alley cat som blommade i krukan med en härligt ruffsig blomma. Här är några andra godingar..

På lappen står japansk trädpion. Den är ganska liten än, men överlevde förra vintern och belönade oss med en blomma. Kompisen som blommar vitt blommade inte i år.

Min stora dyra Rockii som såg ut att vara död efter vintern. En gren tog sig, men blomman på bilden är från förra året. Tyvärr vissnade bladen på sensommaren och grenarna verkar misstänkt torra. Jag lever på hoppet. Kanske det kommer ett nytt skott nästa år? De stora grenarna är nog hoppet ute för, men i allafall..

Alley catten innan den fick komma i jorden i min nya pionrabatt. Jag bytte ut en rundel med Praktlysing (någon som vill ha?) mot en rundel med Pioner. Hoppas de blommar där nästa vår, om inte annat så jag kan sätta namnlapparna till rätt Pion. Ja, JA, ja!! Jag har slarvat med namnlapparna igen. Jag vet i allafall fortfarande vilka sorter jag borde ha någonstans i rabatterna. Blåst och fåglar hjälper mig att röra bort namnlapparna, så min egen röra också..

 Stor kärlek till liten blomma : ) Äntligen blev det Bakluckloppis i Surte. Förutom att det är så kul att träffa Odlaiter så kommer man lätt hem med nya fynd. Själv var jag helt klart glad över att efter lång tids letande hitta en P. Sidoides till salu. Den har nu blommat hela sommaren, jag har inte tagit död på den än!! De två sticklingar jag hade i vintras dog i flyttkaoset tyvärr. Nu har jag två fina exemplar att nuta av på fönsterbrädan.

På kolonilotten blommar numera varje år den blå bergsvallmon. Jag har två sorter, men vilken som är vilken.. Ja, det vet inte jag. Inte heller vilken vacker spindel som besökte blomman denna dag.

Så här vackert blommar ängshavreroten under några få timmar innan de slår ihop och ser oansenliga ut.

Sommaren har passerat...

I början av sommaren blommade aklejorna, de tillhör mina favoriter. Tyvärr fanns inga i trädgården, men det har jag ordnat nu!! Bilderna är från vår kolonilott.

Barlow

Barlow

Barlow.........

Gammal sort

Minns inte vem som är Nora Barlow och Christa Barlow eller vad som är korsat! Jag är så redig och etiketterar, men de bleks och försvinner och.. Men de är snygga i allafall.

Ena perenrabatten på kolonilotten.

Kalvfödsel i hagen

Fredag var en lyckans dag för en kofantast :D Kom hem efter ett ärende i stan lagom för att få se en liten kalv skynda sig till världen medan alla andra (utom jag o sambon) firade studenter. Här lyckas krabaten cirka 15 minuter gammal resa sig för första gången. Som synes ivirgt påhejjad av flocken.

Efter en knapp timme var det dags att försöka få en slurk mjölk. Mamma slickar ivrigt kalven ren. Det hjälpte flera kossor till med under kvällen. När mamma ko råmade till vid födseln kom hela flocken rusande och ställde sig i ring runt mamma ko och kalven. Lite väl buffliga tyckte jag nog de var emellanåt, men allt gick bra.

Så här myser kor.. (Fast just de här var nog kvigor).

Kossorna gillar att mysa med varandra och på kvällarna när det blir svalare busar de runt rejält i hagen.

I dag trodde jag kalven fått komma in i ladugården, men bonden hade aldrig fått meddelandet att den var född.. Så den var kvar i hagen. Frammåt kvällen blev jag som stadsbo orolig över att jag inte sett kalven
, fast herr bonde förklarat att de gömmer dem. En gång under dagen hade jag sett flocken stå i ett hörn och spana intensivt, men då trode jag kalven var inne och tänkte inte mer på det. När jag så såg mamma ko bestämt kliva ner till samma hörn och råma uppmanande anade jag kalv.. Jajamän, den hade kravlat under staketet och låg i det höga gräset där den var gömd i hagen bredvid. Skutteliskutt så var den hos mamma och flocken (som som vanligt hängde på). Nu var det storslurk som gällde, sedan skuttade lille kalven iväg så de andra fick busa lite och mamma fick hänga på. Tyvärr var det så mörkt ute att korten inte blev så bra.

Det här möter mig numera när jag spanar ut från trappen :D Jag älskar betessäsongen.

Älskar betessäsongen gör även Ruffset, Korven är lite snuvig (matte har smittat henne och Anton).

Så är en härlig försommardag slut, jag är slut och snyter nosen, svävar på små moln och känner mig lyckligt lottad som bor i himmelriket på jorden : )

Indras tvåårsdag

Då var det dags för vår lilla Korv att fylla två år. Det firades med pompa och ståt, eller i allafall med massa marsvinssmaskens. På Indras kalas var bara Isa bjuden.. Nöffis fick fira med egen buffé i sin bur för att undvika blodvite. Persiljan försvann först, den var god och hemmaodlad!

Sedär, Isa smyger sig in på kalasområdet. Korvindra släpper inte taget om maten bara för att hon får besök inte :D

Är man goda vänner kan man nästan dela samma tugga. Men Isa naffsar Indra varnande i örat ibland, Indra ger igen genom att kissa på Isa. Lite förnedrande att bli kissad på säger Isa, men hon hinner oftast undan. Så fort Korven viftar med rumpan lägger Isa nämligen benen på ryggen och sticker. Men på kalaset blev hon lite blöt för Indra fick in en fullträff. Hon lyckades missa två gånger också, då var husse respektive matte i skottriktningen istället.

Vaddå, vem, jag?? Kissar väl aldrig på någon 8)

Körsbärstomat, den var sölig!

Nöffe smaskar sallad på hustaket, långt ifrån Korvens vassa gaddar.

Någon har föreslagit haklapp åt födelsedagsbarnet, förstår inte vad de menar haha..

Så var alla djuren grattade för i år! Bara husse och matte kvar, men det är en tråkigare historia :P

Marodörer

Hur kunde jag glömma? Förtränga? De där bruna otäcka sakerna.. Alltså, jag vet ju att de finns även vintertid. Men hur tråkigta de är, det verkar jag bara fatta när jag står inför faktum. De har gnagt pioner. Dödsstraff på det faktiskt!! De verkar äta allt i år. Undrar om de inte kommer gnaga sig in genom panelen? Kanske med hjälp av sorken...? Mördarsniglar och sork, nu i enad front mot trädgården... Hade inte min kamera lagt av hade jag fotograferat sorkens framfart vid vårat koloniområde, helt enastående!! Allt är gnagt på. Vinbär, magnolia, rosor, sly, allt.

Kriget har börjat, flera brunisar kluvna. Min praktfulla snigelgiljotin är inte återfunnen efter flytten, måste leta noga! En spackel tejpad i änden på en käpp, oj så fint det går att klyva dem på kvällspromenixen genom trädgården. Smack, smack.. Jag som är så blödig, har redan flera liv på mitt samvete. Stora är de också! Hoppas på en riktigt ökensommar, roligare att vattna än att döda.

Godnatt sköna värld, dags att börja drömma mardrömmar om snigeldödande igen : (

Härliga vårkvällar

I går kväll var det dags för markarbeteslektion, oj så kul det var! Wrigg hostade inte bara lite lätt rossel, orkade riktigt bra. Matte flåsade faktiskt mer, haha. Vi blev longerade över "trestuds" bland annat, jag har inte varit med om detta sedan jag var ponnyunge om ens då.. Så otroligt kul och nyttigt. Pålle lever upp och får ett helt annat "go" verkligen väl värt sen kväll för att få vara med på lite skoj-allvar. Hade någon filmat hade jag antagligen skrattat som en tokig, gammal tant vinglar runt på rund pålle, men vi gör så gott vi kan.

Nu är Lillnöffe klippt ska bara tvätta igenom det som är kvar så kanske han inte är så sur när man pillar på honom sedan. Tror det kliar. Han blir tokig om jag försöker borsta honom.

Mer gräs åt djuren och godnatt.

Dags för stora killen att fylla år...

Grattis Wrigg!!! Stora pussar och kramar från alla dina beundrare.... Småsyskonen hemma hälsar ; )

Vi har haft kaffekalas med Bullens vänner (skötare/medryttare/bara vi som älskar detta djur). Snålblåst och snöfall gjorde att vi satt inne i sadelkammaren i värmen. Wrigg fick allstå fira med hösilage för sig själv i boxen medan vi fikade, men innan det blev han fullmatad med morot, knäckebröd och äpple. Matte är en dålig matte, batteriet i kameran tog slut.. M hade med sig kamera så jag lånar en bild på Bulle-Wrigg från henne så ni får se Pimpad Wrigg, visst är han snygg i sin nya glittergrimma :D Pimp my Bulle liksom, nja, men jag tycker om kontrasten mellan grova pålle och glitter.

Hur gammal är han nu då? 14. Fjorton år, vart har tiden tagit vägen?? Det är 9 år sedan vi tog transporten norröver för att hämta hem Wriggen, min vän M stog för transport och fordon. Hon valde att bli delägare i svansen för den insatsen. Jag tycker hon sköter sin del dåligt, den är lerig rätt ofta 8) Wrigg är av okänd härstamning med världens härligaste temperament. En kille som försöker göra det du begär av honom även om det är nästintill fysiskt omöjligt med hans lilla kompakta kropp. Storl kärlek till ett underbart djur!

Vi bestämde att han fyller år i dag eftersom det var dagen han flyttade hem till oss. Min väninnas häst är född denna dag fast över 20 år tidigare, så det var lite kul det med, som ett litet minne av ett underbart sto. (Cox Marina). Hon dog tyvärr år 2000.

Tack alla som hjälpt mig och Bullen under året som gått, ni är ovärderliga. Kram från matte!

Magnolia

Ingen bild i dag.. Men jag måste få lätta mitt hjärta! Jag hoppas nu att jag slagit ner bopålarna på ett ställe jag ska bo kvar på. Så nu, äntligen kan jag plantera en magnolia. Ja, vi har en på lotten, eller två är det visst, men den blommar så sällan. Så är den så liten. I går åkte jag och en vännina till Nisses, jag hade med mig julklappspengar som sparats för detta tillfälle. Hela veckan har jag försökt ringa Nisses och fråga om de hade fått in perenner och träd, jag har ingen koll på när det brukar ske. Till slut efter att ingen svarat drog jag slutsatsen att de hade fullt upp just för att perennerna kommit.
Vi strosade runt i butiken, det blev en pelargon 8) och lite annat. Väl bland uteväxterna fastnade vi hos smulgubbarna. Valde några Rebecka tror jag den hette (hade inget att anteckna på tyvärr) och en vit sort. Bäst som vi stog där kom en man förbi med ett stooort magnoliaträd på kärran. I vild panik mumlade jag till min väninna att det nog var bäst att jag focuserade på magnoliorna innan någon mindre vetande snodde MITT träd. Trädet som var ämnat åt MIG. Skuttade iväg och stack nosen i alla magnolior jag såg, men ingen föll mig i smaken. Alltså, någon hade redan tagit mitt träd : ( Fasa!! Jag menar, jag är snart 40 jag kan inte vänta hur länge som helst med att plantera min magnolia om jag ska få njuta av dess skönhet. Men så hände det - längst nere i en gång såg jag den. *kärlek* Efter lite samråd med vänninan kom vi fram till att den nog skulle få plats i bilen. Efter att ha baxat in den genom alla (för låga) dörrar utan att ha förlorat några knoppar kom vi till bilen. Tack och lov, den gick precis in och vi förlorade inte mer än en knopp. Jag satt och höll i kronan hela vägen hem, hade kramp i armen när den skulle rätas ut.
Nu håller jag tummarna för att den kommer blomma med alla knoppar den visar, och om rådjuren kommer... Så... Blir jag ledsen. Än så står den på farstukvisten och väntar på lite värme. När den spricker ut ringer jag mamma och bror så får vi ha magnoliafest.

Om någon undrar vad den heter... Ja, den där med stora tulpanknoppar : ) Praktmagnolia? Minnet är bra men kort.

/ Lycklig men fattig..............

Stor dag i dag, Isa "Ruffset" fyller två år

I dag fyller vårat lilla Ruffs två år! Stort grattis till Isa!! Det firades med grönsak, gräs och fruktbuffé. Isa fick äta lite själv först eftersom hon är den som är minst glupsk och hon faktiskt fyller år.

Anton fick komma på kalas. Indra fick springa på golvet en stund till för hon och Anton avskyr varandra som pesten. Isa och Anton kan i allafall umgås även om det inte är någon större kärlek dem emellan heller. Sjåpiga marsvin!!

Isa tyckte romansalladen var smaksigast. Ja, tills gräset kom fram som efterrätt då.

Smask!! Här kom Indra "Korven" på besök. Ååå, ett kalas med mat, det gillar ett litet marsvin. KorvIndra äter hundra gånger snabbare än Isa. När Korven kom till kalaset fick Ruffset något lätt stressat i blicken och tuggade lite, lite snabbare för att hinna innan Korven gluffat i sig allt.

Lägg märke till hur djupt Indra dyker i matskålen. Vet ni varför hon blundar? Jo, det är för hon vet att trots att hon alltid är så hungrig och vill äta mest så är det Isa som bestämmer. När Isa vill ner i skålen hugger hon alltså helt enkelt Indra i skallen så hon flyttar på sig och så kan Isa också ta en tugga. Lite rädd om ögat är hon ifall Isa skulle missa pannan eller örat där hon brukar sikta.

Isa smaskade gräs medans SM4:an i gurkätning inte förnekar sig. En halv meter gurka, Indra svävar på marsvinsmoln och tackar Isa så mycket för dagens tvåårskalas.

Första besöket på kolonilotten 2010

I helgen som gick blev suget för stort. Mamma kokade kaffe så slöt vi upp på parkeringen vid kolonin. Det var dock lite väl mycket snö kvar.. Jag hade nog hoppats på att kunna se lite mer av lotten, nu kom vi knappt fram!! Väl framme vid bordet var det faktiskt varmt och gott i solen. Vanligtvis har jag redan hunnit rensa rabatterna en första gång och dödat alla snigelbebisar jag hittat. Nu var det bara att konstatera att det kommer dröjja ytterligare ett tag innan det går att rensa ogräs.
Goda saker:
-Magnolian var inte uppäten
-Trädpionerna stog upp
-Vi har haft två (2) havtronsbär i höstas som vi missat! De hängde kvar :D
-Vårt nylagda plåttak var så fint så fint
Onda saker:
-Hade inte tömt vattentunnorna (gissa om de höll?)
- Hade inte heller tömt vattenkannan (gissa...)
-Jag hade inte gjort någon vintertäckning av något
-Jag glömde flytta fram tulpanerna från gömstället

Jaja, det var massor att göra på jobbet i höstas samtidigt som vi köpte hus, man kan inte hinna allt. Synd på tulpanerna som står i lökkorgar bakom jordärtskockshäcken nästan helt oskyddade, men de kanske överlevt. Jag har nog tio eller mer välfyllda korgar..

Komposten är fyra pallkragar hög! Notera att vårt plommonträd har, ja, vält?? Åt vänster i bild.

Det gula huset som syns är inte vårt, vi har inget. Vår odlingslott ligger åt höger från den skottade gången. Vattenmätarhållaren börjar sticka fram i allafall.. Den står i en av perennrabatterna.

NU VILL JAG HA VÅR!!!!!

Mårdbesök

Under några väldigt tidigar morgonar i februari vaknade vi av att det galopperades på taket rakt över sängen. Vi undrade vem som dundrade fram likt en.... Mård visade det sig! Jag undrade varför det var tomt vid fågelmatarna och smög försiktigt fram för att kolla om grannens katt hälsade på. Men där var rackarn! Så väldigt söt. Vi fick en förklaring till vart talgen försvann så snabbt. På snödrivorna kom mården lätt upp på taket och även in under taket där han/hon nattade över. Hoppas några möss strök med på kuppen :D Nu är det länge sedan vi såg några spår, jag hoppas faktiskt herr/fru mård har flyttat tillbaka till skogen.