Det här är min stora vän Wrigg. Han är född -96 och är en okänd kallblodskrosning köpt på Sjöbo marknad av förra ägarinnan. Han är helklippt därför har han täcke, annars skulle en så stilig pålle inte behöva kläder. Jag har honom inte hemma hos mig utan inhyrd i ett stall där det finns runt 40 andra hästar och nytt för i vinter är att det finns ett ridhus att rida i. I dag var jag där för första gången på länge, jag har legat sjuk på soffan. Med ett så glatt bemötande som jag fick blev det en lite tår i ögat när mulen kördes in i nacken. Några vackra kort tyckte jag att det blev på vägen också. Puss på världens sötaste Wrigg från matte :D
Oj så han springer!!! Vet du .. jag är livrädd för hästar... och kor!
SvaraRaderaDe är livsfarliga!
Skönt att du är lite bättre så att du kunde åka och gosa lite med din kompis.
Linda
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅhhhhhhhhhhhh!!!!!
SvaraRaderaHan är ju för söt.
Han är ju bara för ljuvlig!
SvaraRaderaKlart han blev glad när du dök upp i stallet igen. Är hovarna ok?
Linda, ajdå, lite koskräck! Behöver du terapi så är Bullen världens snällaste att träna på faktiskt. Kossor finns också ; ) Noomi (som är en av Bulle-Wriggs tjejer), visst är han sötast i hela vida världen * stor kärlek till stort djur* du får komma och hälsa på någon kväll. Typiskt att nu när det är rejäl vinter så vi kunde tolka med Wrigg så är vi inte i fas för det själva.. Monica, hovarna verkar OK i vinter! Att det är SNÖ och inte LERA är toppen!!! Han kan stå på halm och inte torv utan hosta (peppar peppar) vilket också är en fördel. Det är tydligen det sura i torven som inte är bra. Jag håller rent i hovarna och gör det jag kan, det som var bortskuret förra vintern har vuxit ner förutom kanske en millimeter som försvinner vid nästa skoning. HURRA!! Hoppas det aldrig återkommer. För er som inte vet så drabbades Wrigg av lamellrandsröta förra senhösten. Under vintern blev den så allvarlig att hovslagaren fick skära bort stora delar av vänster framhov, med risk för att hoven inte skulle hålla för belastning. Med noggran hovvård, bra hovslagare, byte av strö och matning med hovstärkande medel KAN ha hjälpt. Det råder olika åsikter om orsak och behandling, men det är troligt att sura markförhållande är negativt. Därför byte jag torvströet. Annars sägs det vara en bakterie och svamp i samverkan som luckrar upp lamellranden och orsakar rötan. Men en stark frisk hov ska i princip klara detta. Det verkar vara mer känt utomlands än i Sverige, som jag läst mig till är det ett relativt nytt fenomen i Sverige. (Sedan slutet av -90 talet). Min förra häst drabbades också, men tyvärr kom ingen veterinär på felet förrens det hade gått alldeles för långt och permanenta skador uppstått. Det var en ny hovslagare inte veterinär, trots flera års resor som upptäckte felet. Synd att man inte kan reklamera veterinärer efter tiotusentals kronors utlägg!! Flera av dem avfärdade mig som nojjig matte tyvärr.
SvaraRadera